Vardag

Vill börja med att tacka för alla kommentarer ni skriver på våra inlägg och bilder! Det är jätteroligt att veta att ni finns där hemma och läser om våra äventyr och missöden!

13 jan

Vi checkade ut från hotellet idag och funderade på i vilken ände vi ska börja beta av problemen. Vi började med fönsterrutan på bilen. Vi var till tre städer innan vi gav upp… På sista stället skickade de oss vidare till en fjärde stad, men vi fick honom att ringa dit innan vi åkte och det visade sig att det inte fanns någon ruta där heller, så vi slapp åka dit i onödan i alla fall, men helt hopplöst verkar det vara att få tag på en ny ruta!

Vi tänkte att vi tar lite sightseeing i Turin istället och styrde ditåt. Hittade en shoppinggata som vi gick på ett tag men alla butiken stängde halv åtta så det blev inte så mycket gjort. Vi var nog på lite fel ställe i staden för vi gillade det inte alls. Inga fina byggnader, inga fina gator, många uteliggare och läskiga människor på gatorna. Jag höll stenhårt i väskan hela tiden. Vi tänkte att vi kanske kan fördriva kvällen med en bio, men den idén sprack när vi frågade om även biofilmerna är dubbade, precis som alla tv-program, och svaret blev ja, allt är dubbat…

Vi satte oss i bilen igen och rullade ut mot förorterna istället, vi tänkte sova i bilen på ett truck-stop vid motorvägen men det är ju inte så roligt redan vid nio på kvällen och äta måste vi ju göra. Hittade en pub i en förort och det visade sig vara den bästa puben vi hittat hittills i Italien. Mysig inredning, sprakande brasa, schysst stämning och trevlig personal. Vi beställde in mat och en varsin öl och efter det bestämde vi att här kan vi sitta kvar ganska länge så blir det inte en så lång natt i bilen. Jag tog en öl till efter att vi bestämt att Kjell skulle köra sista biten när det blev dags att sova. Men så kom bartendern och bjöd på en shot efter maten och efter det blev Kjell lite onykter så jag tog in en cola och tog över chaufförsuppdraget. Vi satt kvar till halv två i värmen framför brasan innan vi åkte och letade sovplats. En mycket trevlig kväll blev det!

14 jan

Vi vaknade i bilen och körde tillbaka mot Mauros kontor för mötet med Italienska Luftfartstyrelsen. Vi har tappat lite av tron på Mauro då han har varit väldigt konstig de senaste gångerna vi har träffats. Kort i tonen, ointresserad och lite underlig lixom. Idag var ingen undantag, han gick iväg och pratade i telefon, sprang ut och in ut rummet med mera. Så nu vet vi inte vad vi ska göra! Certet går i  alla fall att konvertera för ett år, så det är inga problem, men någon mer diskussion med Mauro blev det inte, för han hade inte tid. Vi sa, Du får ringa oss, och sen gick vi, ledsnade ur totalt faktiskt.

Vi ringde lite samtal och kom fram till att vi åker till Birgitte och Riccardo i Milano och hälsar på dom ikväll, då har vi sovplats och sällskap ikväll, sen får vi se vart vi vänder nosen i morgon. Mycket hängde på detta med Mauro och nu när det känns lite konstigt vet vi inte hur vi ska göra med lägenheten i Mondovi, i vilken region vi ska hålla till, ska vi åka söder ut till en annan kille i Toscana eller ska åka upp i alperna igen, vi har ingen aning just nu, allt är väldigt virrigt!

15 jan

Vi spenderade kvällen igår med Birgitte och Ricardo, snackade skit, blev bjudna på middag och fick sova i deras gästrum. Mycket välbehövligt! De skulle iväg tidigt i morse så vi packade oss iväg vid halv nio och åkte till en rastplats vid motorvägen, ovetandes om vilket riktning vi skulle ta. Tillbaka västerut och upp till Champoluc eller öster ut för att åka upp mot Österrike. Vi väntade på ett samtal från damen som håller i Zell am See mötet om en vecka. När vi anmälde oss dit tidigare i veckan öppnade sig en lucka att komma upp en vecka innan och flyga lite passagerare åt henne. Vi stod på parkeringen i 3 timmar och väntade, ringde kanske 5 ggr till henne utan svar, gav upp flera gånger, övertalade varandra att vänta lite till, men tillslut knappade vi in McDonalds på GPS:en och tog lunch. Satt och velade ett tag till men bestämde efter all denna väntan att vi inte kan räkna med henne, vi måste åka till Champoluc eftersom pengarna börjar ta slut, på allvar… Så vi rattade ut på motorvägen och hann köra i 5 minuter innan hon ringer. ”Slut på batterier i mobilen, sorry sorry, tror att det blir flygväder i helgen, kom!”, är det vi får höra. Vi vände direkt och började klättringen till Österrike på nästan 60 mil. Efter 7 timmar i bilen så passerade vi Salzburg och vi ringde damen igen. Åk till det här hotellet, det ligger i en liten bil några mil utanför Salzburg, jag hinner nog inte dit ikväll då jag har en massa ärenden, men det är nästan bara ballongmänniskor där så ni får nog en trevlig kväll, jag har bokat ett rum åt er. Hon säger, vi ses vid frukost halv åtta, sen är det briefing halv nio. Vi såg ut som frågetecken! Kommer vi till ett ballongmöte nu!? Hotellet ser ut som ett lite slott, helt fantastiskt fint, jättegod middag och sen ner i badkaret!

16 jan

Efter frukost och briefing är vi nu helt säkra på att JA, vi har kommit till ett ballongmöte. Nyheten slog ner som en bomb, om ett par timmar är det flygning, 2 timmar över bergen… Jag fick ont i magen direkt, köra ensam, bland bergen, med släp… Det låter som att vi får två passagerare så det är enbart för pengarna jag ens överväger att göra det… Urs… Men efter att ha väntat på startfältet i ett par timmar visade det sig att dimman inte tänkte lätta förrän senare, så vi blev kvar på marken den här gången. Vi fixade lite med korgen i solskenet istället och på kvällen blev det nightglow med alla 25 ballongerna.  Vi blev medbjudna på avslutningsmiddagen efter det och vi pratade en massa med Heidrun, damen som har hand om mötet. Hon har tagit sig an oss på riktigt nu, vi jobbar för henne kan man nog säga! Hon har bokat upp oss för nightglow i Salzburg i morgon kväll och kanske skickar hon oss på ett annat möte nästa vecka, beroende på vädret, annars ska vi hjälpa henne med förberedelser inför BP Gas mötet, flyga hennes passagerare om vädret tillåter, vi får bo hos henne i Salzburg och ja, jag vet inte vad jag ska skriva riktigt, det är så mycket nu, det känns som att vår tur har vänt, äntligen. Vi har erbjudit oss att stanna både nu innan mötet i Zell Am See men även en vecka efter då vi har en vecka innan mötet i Capinetti börjar, och hon tyckte det lät jättebra!

17 jan

Vädret var bättre idag, vi var på fältet vid tio-tiden och ballongen lättade från marken kvart över elva. De fick en fantastisk flygning över bergen, vid starten var det 3 personer i korgen, men vid landningen endast två. En kille hoppade, med utrustning, en dräkt som påminner som grodhud under armarna och mellan benen, ”birdman” kallas det för, helt galet. Jag rattade rund på alpvägarna, viste vilken riktning ungefär och när sms:et kom med kordinaterna där de landat, knappade jag in de på GPS:en och var endast tio minuter bort. Det var inte så farligt som jag trodde, bara en aning läskigt…

Efter flygningen kastade vi oss iväg till Salzburg för ett mediaevent inför BP Gas Balloon Trophy nästa helg i Zell Am See, men vi stod bara uppe i 20 min då det började blåsa en hel del. Middag efter det och sedan hem till Heidrun där vi är nu, i hennes hem, i hennes sovrum som hon lånar ut till oss och själv har hon tagit soffan. Det känns väldigt konstigt det här, men hon insisterar så vad kan vi göra. Hon är verkligen jättetrevlig och gullig, kallar oss ”Svenska Zigenare”, vi har tydligen blivit kända för att sova i bilen, många tycker det är lite underligt! Så som det ser ut nu har vi vilodag i morgon med sovmorgon, inget speciellt på schemat, men vi får väl se vad som händer, kanske kommer en ny överraskning.

Dimma i dalen

Ballonger flyger iväg över bergen

Utsikt över bergen