Vardag

Vi börjar med att berätta om våra sköna gubbar som alltid sitter på baren här nedanför. Vår port är precis bredvid en uteservering där gubbarna gillar att sitta och spela kort, läsa tidningen, ibland sova lite med hakan på bröstet osv.
Vi var lite stressade igår och kom hem lite sent efter att ha varit och kollat runt i området på fina hus, B&Bs mm, och vi parkerade lite slarvigt här utanför eftersom vi bara skulle upp i 10 minuter för att byta om och sen iväg på middag i Montisi.
Vi hann bara vara inne i tre minuter innan det ringer på porttelefonen och en italiensk gubbe börjar prata. Kjell sprang ner och gubban ropar, polizai, biglietto och pekar mot polisbilen som precis parkerat på torget. Han ville alltså varna för att vi skulle få böter där vi stog felparkerade!
Så jäkla gulligt!
Så många andra hade suttit där och garvat och tänkt, jäkla turister, nu får de böter, hehe.. Men inte här, sä otroligt charmigt!
Middagen i Montisi var hos ett amerikanskt par, alltså inte genom Robert och Liz, de var inte ens där, så det var riktigt roligt att göra något som inte var med dom. Vanligtvis känns det som att vi är deras "bihang", men inte den här gången. Vi åt massor med mat i deras trädgård som var fantastiskt vacker, tror vi var 10 pers totalt, jättemysigt!

Morgonens flygning måste jag ju berätta om oxå... Ingen kul historia alls, men i alla fall. Började med att Kjell flög iväg och ropade ner på radion att han hade 17 knop så jag måste skynda mig iväg från Robert för det går "ganska fort"
När jag kom upp från "gropen" där vi startar ifrån ser jag honom knappt, det gick nu i 24 knop. Jag jagar efter, kör hur långt som helst, men det känns bara som att han försvinner längre och längre bort. Efter en timma försöker han landa, men missar då det blåser 20 knop och han är ganska nära bergen nu. Jag kommer inte ifatt, kringelikrok vägar, ser honom inte, radion funkar "sådär" när det är höga berg imellan, jäkla skit, jag kör och kör och kör, men kan inte hitta honom, han stiger för att flyga över bergen, hittar ingenstans att landa innan, 35 knop över berget, uj uj, det är fort...
Jag måste köra ruuuunt berget och det tar tid...
När de väl landar, hos en bonde, draggar de 15meter i 12 knop, alla oskadda och okej, men de får låta bonden köra upp både dom själva och ballongen i skopan på traktorn! Ujuj, sen får de vänta i 45 minuter innan jag hittar på dom och äntligen kan de få lite skumpa och frukost.
Jag var mest skakis, stressad och uppjagad så jag satt mest och frustade, 3 timmars körning, utan att stanna eller kliva ur bilen! När vi väl var packade och klara, hade vi nästan 2 timmar tillbaka till Roberts hus...
Passagerarna var nöjda, men det blev en lååång förmiddag!!