Vardag

Vid 2-tiden på natten mellan 24-25 mars vaknade jag av att jag trodde jag kissade på mig. Gick upp på toa en sväng och väl tillbaka i sängen så hände det igen. Började fundera om det kunde vara vattnet som gick, men jag hade precis sett ett avsnitt av en amerikansk serie på TV där en kvinna lämnade en stoooor pöl på golvet när vattnet gick, och med det färskt i minnet så stämde det inte riktigt med mina små droppar. Satt och googlade en stund på nätet och kom fram till att vattnet kan gå i omgångar om inte alla hinnor spricker samtidigt så jag väckte Kjell och förvarnade, bara i fall att, och tur var nog det, för vid 3 så började värkarna komma med ungefär 7 minuters mellanrum. Vi ringde in, fick standardsvaret, "ta två alvedon och vänta". Vid 7-tiden stod jag inte ut längre, ringde igen till SÖS och kved, nu kommer vi in! Svaren blev, njaa, okej, tyvärr är det fullt i hela Stockholm, men det finns en plats i Södertälje, annars är det Nyköping, Eskilstuna eller Västerår som har platser. Vi slängde oss iväg i full fart för att få platsen i Södertälje, tror färden dit gick i 140 km/t de få gånger jag orkade titta upp, vi hade nog båda lite lätt panik, för nu gjorde det ont som fan!

Vi möttes i dörren när vi kom, direkt in på ett litet rum och på med maskinerna som skulle mäta bebisens hjärta och mina verkar. Var 5 cm öppen och värkarna kom nu med 3-4 minuters mellanrum. Vi var alltså igång!

De gav mig lustgas men efter en halvtimma med den så kräktes jag som en gris, det funkade inte alls. Allt bara snurrade, paniken kröp i hela kroppen, jag gör inte detta utan någon hjälp, ring på doktorn, ryggmärgsbedövningen sattes in och helvete vad ont det gjorde, men oj så skönt samtidigt... Det var verkligen en befrielse...

Tiden gick otroligt fort, helt plötsligt var det dax för lunch och jag hann ta två tuggor innan det satte igång ordentligt. Efter 1 timmes krystvärkar så kom hon, en liten skrikande alien kom ut och Kjell fick klippa navelsträngen innan hon kom och låg på min mage. Stor eloge till våra barnmorskor, kan varmt rekommendera BB i Södertälje, kunde inte ha haft bättre stöd och hjälp! En "häftig" grej var att under krystvärkarna gick resten av vattnet. En hinna hade hållt sig hel och dessutom blockerade hennes kropp så vattnet inte kom ut tidigare. Det lilla som kom under natten var alltså vattnet som gick, men bara en del, typ...

Vet inte om jag eller Kjell grät mest men känslosamt var det, helt obeskrivligt att den lilla varelsen äntligen var ute i kalla luften efter så lång tid i magen. Tänker tillbaka på tiden i Italien när vi precis fått reda på att hon fanns, hur vi jobbade på med ballongen och alla passagerare som gratulerade och fick jobba lite extra för att jag inte fick lyfta och bära, när byxorna slutade passa för att magen putade och jag fick sätta en gummisnodd i knappen för att jag inte hittade några mammakläder därnere...

Efter att vi pustat ut lite kom brickan med mackor, kaffe och lite cider i skumpaglas så vi fick skåla, en stund senare blev hon vägd, mätt och vi fick sätta på henne kläder, lite tafatt, men det gick bra.

3 380 gram och 50 cm lång, tio fingrar och tio tår, inte gul, lite mörkt hår i nacken, och bara så underbart vacker. När vi sitter där med tårarna rinnande båda två fyrar hon av ett litet flin och räcker ut tungan åt oss, sen somnade hon.

Vi fick ett nytt rum med två sängar och en plastbalja till tjejen så vi kunde stanna över natten. Lite konstigt att ha sköterskor springandes i rummet hela tiden, dag som natt, men det var skönt att känna sig lite övervakad. Hon tog bröstet som hon skulle och sov som hon skulle, så efter en natt så bestämde vi oss för att vi ville hem och installera oss. Efter ny vägning, 3 240 gram så packade vi ner henne i bilbarnstolen för första gången och givetvis, som alla barn, somnade hon direkt när bilen började rulla.

Väl här hemma har vi mycket gostid i soffan under ullfilten vi fick av mormor, den bor vi i, både Emma och jag, jättemysig. Första natten var lite kinkig, då gick jag upp på natten för att amma så Kjell fick sova, men det har jag kommit fram till är jättedumt för då får hon svårt att somna om efteråt, bättre att ligga kvar i sängen och mata dr, det funkar jättebra, då somnar hon direkt efteråt mellan oss i sängen i sin filt. Så rutinerna börjar infinna sig och vi lär oss dag för dag att tolka hennes uttryck och hur vi ska bete oss.

För att aldrig tidigare ha hållt i en bebis eller bytt en blöja så ger jag all credit till Kjell, han är fantastiskt duktig och utan honom hade det här aldrig gått. Jag skänker många tankar till ensamstående mammor med bebisar, fyfasen så hemskt!

Så, nu får det räcka för idag, nu vet ni i alla fall lite mer om vad som hände.

Avslutar med att tacka för alla hälsningar och hälsar alla välkomna som vill komma och hälsa på. Vi är helt ikapp med sömn och liknande så ni behöver inte känna att ni tränger er på, dörren står öppen, så hör av er bara.

Det kommer att bli en kombinerad "Träffa Emma/inflyttning/Kjell 31 års fest" i mitten på April, men jag återkommer med mer information senare. Vi ska se till att ha en fantastiskt mysig påsk först!